Memories

" Let the rain come down and wash away my tears . Let it fill my soul and drown my fears "



Sitter inne på mitt rum med dörren stängd för att få lite andrum, jag vill vara själv, tårarna rinner nerför mina kinder i detta ögonblicket. Dagen har varit som en berg och dalbana, ena stunden bra för att i nästa övergå i något grått. Jag önskar verkligen att jag kunde glömma, bara gå vidare och lämna allt det där bakom mig, det var ju trotts allt flera år sedan det hände. Men det går inte, jag kan inte.


Spåren sitter så djupt, djupare än vad jag själv förstår. Men ibland kommer minnena tillbaka,  som en blixt från en klar himmel dimper dom ner, jag förflyttas bakåt i tiden och blir lika skör som ett papper. Tankarna snurrar och jag vill bara försvinna, om bara för en stund, bort bara bort. Det är konstigt att tiden inte läkt alla sår, men förmodligen så är det för att dom sitter så pass djupt och för att det pågick under så pass lång tid. Allt kom efteråt, när jag fick lite distans, fick se det hela från en annan vinkel. Det var först då jag tillät mig själv att gråta, att vara ledsen, liten och sårad.


Jag önskar så otroligt starkt att jag kunde möta min spegelbild och inte fyllas av nedstämdhet, utan med ett leende. Men det är så svårt. Jag hör rösterna och jag mins orden. Och det är därför det inte går, inte nu, inte idag. Men förhoppningsvis en dag, för åh vad jag vill.

Kommentarer




Namn:
Spara uppgifter

E-post: (Publiceras Inte)


Blogg:


Tassavtryck:


Trackback